Diktator? Nej, en gud!

En stor sorg har drabbat vår värld idag. Den store Kim Jong-Il har lämnat oss och sitter säkert nu tillsammans med Yves Saint Laurent i Paradiset och pratar mode.

I DN beskriver man honom på olika sätt, men jag misstänker att det inte är en slump att man utelämnat det viktigaste - nämligen att Kim Jong-Il sedan länge varit en av de största influenserna inom modevärlden. Det finns inte en enda kläddesigner som inte låtit sig inspireras av honom. Han är och var vår gud och han kommer alltid att leva vidare i våra hjärtan! 

Till alla er som funderar på att ta livet av er för att er stora förebild är död och ni inte längre orkar leva utan honom, så vill jag säga - ni kommer att orka leva vidare! Kim hade velat det! Lev vidare och ägna ert liv åt att skapa vackra saker, precis som Kim alltid uppmuntrade andra att göra. En vacker dag kommer vi alla att ses igen och njuta av de vackraste tygerna i de mest spännande formerna, tillsammans med Kim.

Kim Jong-Il, vi älskar dig!

Vad har NBA och NTC gemensamt?

Kan det vara att Mustafa Abdel Jalils och Kareem Abdul-Jabbars namn på något sätt känns lika? Eller är det att både NBA och NTC är populära i USA?

Det är svårt att säga vad de har gemensamt däremot tror jag mig se en liten skillnad. Exempelvis att de som misslyckas i NTC kallas för martyrer medan de inom NBA kallas för förlorare.

"Vi har förlorat 25.000 martyrer och ytterligare 50.000 har skadats", sade Jalil enligt DN.

Jag har lite svårt att förstå varför NATO håller på att stödja ännu ett muslimskt heligt krig när t.o.m. ett modefreak som undertecknad kan räkna ut att 25000 martyrer är lika med 1,8 miljoner oskulder som i ett svep måste trollas fram i muslimernas paradis. Jag tror att det är ganska mycket arbete även för självaste Allah och jag tycker att det är respektlöst att utsätta den Allsmäktige för sådana ansträngningar bara för att man inte kan hålla sams i Libyen.

Varför tar de sig inte några drinkar och går ut på någon klubb och dansar?! Det är ju vad jag brukar göra om jag känner mig frustrerad över att någon köpt de där läckra byxorna som jag suktat efter i skyltfönstret i över en månad. Ja, jag gör det faktiskt även fast det innebär att jag måste gå ut och klubba i ett par slitna byxor som jag haft på mig mer än en gång. Så mycket offrar jag mig för freden! Vad är det som gör libyerna så märkvärdiga att de inte kan göra samma sak?

Jag tycker att det är konstigt att Sverige är med och stöder detta vansinne att öka efterfrågan på oskulder så drastiskt med hjälp av stridsflyg, när det hade varit mycket billigare att bygga några klubbar åt libyerna och bjudit på lite sköna drinkar. Varför gör man allt så komplicerat och onödigt ansträngande?

Anders the Borg

På uppmaning av bloggaren och modelejonet Cornucopia (a.k.a. Lasse på Torpet, f.k.a. Rock-Lars) har jag snabbt kokat ihop en ny image åt Sveriges snygge finansminister Anders Borg. Som ni kan se så skulle han passa alldeles utmärkt i hjälm med en stor röd lampa och slangar på. Jag säger tummen upp för finansministerns nya image och hoppas se honom sprida glädje land och rike runt i sin sexiga nya outfit!

Ja till Datalagringsdirektivet!

Det är en del människor som är negativt inställda till Datalagringsdirektivet vilket jag tycker är märkligt. Personligen anser jag det vara kanoners att staten hjälper till att ta back-up på samtal som är viktiga. Vi vet ju alla hur det är när man är lite på lyset och inte riktigt kommer ihåg vad man har sagt, gjort eller varit. Då är det ju toppen att kunna kontakta myndigheterna som hjälper en att reda ut det som är oklart.

Jag ser med spänning fram emot ett alternativ där man kan välja att ladda upp all sin information från hårddisken också. Extern back-up kan ju inte skada! Dessutom vore det kul om det visade sig att om flera har samma information på sina hårddiskar, då kan man lägga upp en fil på statliga servern som hänvisar till den informationen så att man kan ladda ned den från flera olika källor samtidigt. Jag har funderat lite på det och tänkt att man skulle kunna kalla funktionen för Bit Torrent.

Hoppas att se den utvecklingen i Sverige framöver, jag är ju ingen bakåtsträvare! Kan säga att det är i sådana här stunder jag önskar att jag inte bodde i Nya Kaledonien, men man kanske inte ska klaga för mycket?

Tillägg: Även Cornucopia?, a.k.a. Lasse på torpet, gnäller över datalagringsdirektivet och pratar om mänskliga rättigheter. Jag tycker att det är en mänsklig rättighet att få reda på vad man gjorde när man var tankad, så att kompisarna inte kan hitta på saker i efterhand för att retas. Så det så!

Doctor Doom

När jag var en liten retrosexuell pojke hade jag ännu inte kommit i kontakt med genusforskningen och upptäckt mina metrosexuella sidor. På den tiden läste jag serietidningen Spindelmannen - idag läser jag modetidningar - som jag fram till idag trodde var fiktion. Till min stora skräck upptäckte jag nyss att ärkeskurken Doctor Doom, som oftast slåss mot Fantastiska Fyran i serierna, är en verklig person!

Fast till skillnad från vad Marvel påstår heter han alltså inte Victor von Doom utan Nouriel Roubini, åtminstone om man ska tro informationen på E24. Inte heller har han en farlig järnmask utan ser ut som en något avslappnad gentleman, alltså har han ingen slips på sig.

Det kanske mest tråkiga är att han inte verkar slåss mot någon Fantastisk Fyra eller Spindelmannen (finns de eller finns de inte, undrar jag nu) utan pratar om tråkolja och araber, precis som den den där Cornucopia? (a.k.a. Lasse på torpet) hela tiden gör. 

Min största skräck nu, efter att ha läst artikeln på E24, är att det visar sig att Peter Parker kanske inte alls är en fattig fotograf som fotograferar sig själv när han jagar skurkar, utan en tråkfotograf som åker till något oljerikt arabland och fotograferar några tråkiga demonstranter som helt saknar koll på mode och trender. Usch!

Berätta om glädjens dag istället Cornucopia

En av mina favorittråkbloggar är Cornucopia? eftersom det samlas så roliga filurer där och skriver en massa konstigheter.

Även Cornucopia själv - tidigare känd som rock-Lars men numera känd som Lasse på torpet - har en tendens att vara vresig och bitter vilket ju kan kännas "så där" för en metrosexuell kille i sina bästa år som lever för stunden, d.v.s. för mig, Le Sabre, Sabeln från Mont Dore. Nya Kaledoniens trendsetter numero uno!

T.ex. skriver han idag om något som kallas för vredens dag som ska äga rum i Saudi-Arabien i morgon. Jag har några invändningar till det:
1. Varför skriva om något som låter så negativt? Vem blir glad av det?
2. Seriöst, kolla på modescenen i Saudi-Arabien. Alla klär ju sig likadant! De är så bakom och inte ett dugg chic. Om det är något du ska skriva om, Lasse-gubben, så kan du ju börja med att kritisera deras mode, som ju är helt uppåt väggarna toktråkigt!
3. Hur ser klubbscenen ut i Riyadh? Nattlivet i Medina? Strandfesterna i Dammam? Undergroundscenen i Mekka? Det är ju sånt man vill läsa om!

Men inte, Cornucopia ska skriva om tråkolja. Senast jag såg olja så var det på ett foto på någon stackars fågel som verkade tycka om den där sörjan lite väl mycket och hade täckt alla sina fjädrar med den. Det såg ju helt dumt ut och inte alls lika fint som en kakadua i en bur t.ex. Varför då skriva om någon svart sörja när man kan skriva om mysiga och roliga saker? Något säger mig att den där Lasse på torpet egentligen skulle behöva gå ut en kväll i storstan, ha lite kul och leva upp till namnet rock-Lars igen. Då kanske han skulle skriva om glädjens dag istället.

USA:s War on Drugs - en succé

Jag gillar ju inte tråknyheter i vanliga fall men ibland är det kul att även läsa dem. Idag läste jag t.ex. i SvD att en ung mexikansk polischef har flyttat till USA efter att hon blivit hotad av kriminella.


Det står:
"Två knarkkarteller slåss om makten i Ciudad Juarez och städerna i närheten. Striden handlar om vem som ska kontrollera smugglingsvägaran in till den amerikanska knarkmarknaden.
Förra året dödades, enlig myndigheterna, 3 100 personer i Ciudad Juarez i knarrelaterat våld."

Onekligen har USA:s War on Drugs varit effektivt, eftersom det ju verkar som att de har ett mindre krig i Ciudad Juárez med ca 8,5 dödade om dagen. Jag kan inte hitta ett annat ord att beskriva det med än - succé!

Därför vill jag å Nya Kaledoniens vägnar gratulera våra vänner i öst för ett högst framgångsrikt krig.

DN är inte chic

Eftersom jag lever för att läsa om spännande saker så var jag inne på tråktidningen DN, med tanke på att det ibland står spännande saker där. Jag såg rubriken till denna lilla artikel och tänkte "OMG! Iman ska flytta till Sverige!" men så läste jag artikeln och blev väldigt, väldigt besviken. Jag måste lära mig att inte läsa artiklarna eftersom man så ofta blir besviken. Varför kan tråk-DN inte skriva att Iman ska flytta till Sverige utan skriver istället om personer som inte vet vad chique betyder om de så hade blivit infekterade av en, precis som de på butiken Chique.se inte verkar veta?! Det är en viss skillnad på chic och chique, precis som det är skillnad på Iman och imam.

Jämför, vem skulle ni hellre vilja att de anställde, henne eller honom?
Behöver jag ens fråga?! Hon är ju så himla tjusig! Skärpning DN som skriver fel!

Tråkmånsar och järntjejer

När man läser DN är det lätt att bli deprimerad. Det står en massa tråkiga saker där. Nu menar jag inte tråkiga i som "Oj, vad tråkigt att Zawiya inte finns längre!" utan "Vem bryr sig om Zawiya inte finns längre?!". Jag tänker på stackarna på TT-AFP-Reuters-DN.se som tvingas skriva om så tråkiga saker, de kan inte ha det lätt. Det enda som är "rätt" i artikeln är att surpupporna på bilden åtminstone har moderiktiga palestinasjalar, men med en så där trist uppsyn kommer de inte att komma långt. Bilden i övrigt var så trist att jag inte orkade läsa artikeln.

Nej, tacka vet jag Aftonbladet! Där kan man läsa att den evigt unga Mary Stuart Masterson ska få tvillingar. Det är aldrig för sent, som man brukar säga! Det har Mary tagit fasta vid och bidrar nu med tillskott till den helmysiga familjen! Starkt tjejen! Alltid kul att läsa om, tycker jag. Dessutom så har hon ett lite busigt uttryck på bilden, som jag gillar. Tråkmånsarna från Libyen har ett och annat att lära sig av henne. 

Mindre i plånboken? Ja tack!

I en av de allvarliga (tråkiga) tidningarna kunde man idag läsa att de flesta har mindre kvar i plånboken nu jämfört med för ett år sedan. Jag undrar då: Vem använder en plånbok och varför?!

Cash is king brukar det ju heta men jag har upptäckt att jag inte behöver cash. Med hjälp av ett fiffigt litet plastkort som kan laddas med i princip obegränsat med pengar från snälla banker som lånar ut pengar som de har hittat på finns, så kan jag konsumera hur mycket jag vill. Eftersom pengarna i verkligheten ändå inte finns så kan det ju heller inte bli mindre av dem. Häng med i utvecklingen DN och sluta vara så bakåtsträvande! Istället för att måla himlen nattsvart så skulle ni ju kunna fylla den med solsken, regnbågar och fluffiga moln.

För er som undrar hur ni ska få mer kvar så rekommenderar jag även något häftigt som heter SMS-lån. Det är inte slut på några pengar här inte!

Till er som tycker synd om er själva för att det är mindre kvar i plånboken - sluta med det! Passa istället på att kasta det antika skräpet och skaffa er ett plastkort och en fräsig mobiltelefon med touchscreen. Ni kommer aldrig att vara fattiga igen!

Dåligt Expressen!

En av favorittidningarna, Expressen, lockar läsare med vilseledande rubriker om tea party-trick men när man sedan läser artikeln nämns inte ett enda party-trick. Detta är skandalöst! Inte nog med det, det stod en massa tråkiga saker om finanser och annat "seriöst", som om att ha roligt inte är viktigt?

Nej Expressen, som trogen läsare måste jag här få säga ifrån för det är inte okej att locka läsare på det här sättet och sedan mata våra känsliga sinnen med tråkiga saker! Om jag hade velat läsa något tråkigt hade jag ju läst en forskarrapport, inte sant?

Fy på er, även om det var skönt att läsa att Anna Anka får stöd av sina fosterföräldrar efter skilsmässan.

Varför pratar ingen om mustascherna?

Kära läsare, Le Sabre är tillbaka efter nästan två år av frånvaro. Livet i Nya Kaledonien har varit hektiskt och spännande, men nu är jag tillbaka för att berika ert liv med viktig information samt intressanta och högst relevanta frågeställningar som ska väcka tanken och ruska om den.

En av mina favorittidningar, Aftonbladet, skriver om den sexige omvärldsfavoriten Muammar Gadaffis (valfri stavning tydligen) son Khamis (gulligt namn, men jag kallar honom för Kjamis eftersom det inte är så noga). De skriver om att han gör en massa otäcka saker för att skydda sin far. 

Nu har jag ju lärt mig av erfarenhet att inte enbart lita på "ögonvittnen" som ringer från en plats och säger något i telefon till en annan tidning, så jag överlämnar de vilda spekulationerna om vad som pågår till spekulanterna. Jag håller mig gärna till fakta. 

Fakta i det här fallet är att varken Muammar eller Kjamis har några mustascher. Varför är det så?!

Kjamis har en svag antydan av en mustasch som jag tycker att han bör spara ut och anlägga en som liknar Errol Flynns på detta fotografi. Muammar däremot bör ha en mer kraftig, en riktig Saddam-mustasch.

Jag undrar vad Mattias Gardell anser om det, får mitt förslag godkänt?