Nima Daryamadj skriver i sin krönika i City om den ärade Khomeinis bok Towzih al-Masa’el.
Jag uppfattar det som att han försöker göra både Khomeini och boken till åtlöje men vill poängtera att det faktiskt är bra att det finns människor som lägger ner mycket energi och tid för att lära oss andra hur vi ska hantera vardagliga saker. Det är ju inte alltid så lätt.
Givetvis tar Daryamadj upp saker som verkar fåniga, som t.ex. hur man rengör sig efter att man uträttat sina behov, men som en av kommentatorerna till artikeln, IbbeRaja, säger så är det inte lika självklart för alla att leva med de förutsättningar som vi har i västvärlden.
Själv har jag alltid varit väldigt osäker på vad jag ska tro på och vilken religion jag ska följa. Därför har jag valt att utöva flera olika religioner samtidigt men valt att fokusera på de abrahamitiska religionerna eftersom de verkar farligast att inte följa med tanke på alla straff som utlovas i detta liv och livet efter detta. Rent praktiskt gör jag så att jag börjar dagen som jude i fem timmar, blir sedan kristen i fem timmar, därefter är jag muslim i fem timmar för att ägna den sista vakna timmen åt att tända lite rökelser, meditera snabbt, dansa och sjunga till Krishnas ära etc. och det är ett ganska avslappnat sätt att avsluta dagen på.
Under de fem timmarna varje abrahamitisk religion får så delar jag även upp det i de förgreningar som finns så gott jag kan. Ta kristendomen t.ex., först är jag ortodox kristen i en timme, därefter katolik i en timme, lutheran i en timme och sedan delar jag upp de resterande två timmarna bland de mindre förgreningarna. Den jobbigaste av dem är nog amish eftersom jag alltid måste se till att inte behöva förflytta mig från en plats till en annan, vilket skulle kräva att jag har en häst och vagn med mig.
En annan sak som är aningen jobbig med att följa alla dessa religioner är att jag ständigt måste ha med mig en ryggsäck fylld med olika sorters kläder som anses vara korrekta för just den religionen, lära mig oerhört många språk samt kunna alla regler.
Men samtidigt tänker jag att det är lika bra att gardera sig på alla möjliga sätt så att man inte blir straffad av den där guden. Under nätterna är jag ateist eftersom jag menar att det ju inte spelar någon roll vad jag tror när jag sover. Det är ju inte så att jag kan styra mina drömmar och jag menar att det nog är bättre att drömma om syndiga saker som ateist än som troende.
I slutändan är det viktiga att man gör sitt bästa för att leva efter de regler som någon annan har fastställt. Livet blir så mycket lättare då.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hehehe ....Sköön artikel ;)
SvaraRadera