Diktator? Nej, en gud!

En stor sorg har drabbat vår värld idag. Den store Kim Jong-Il har lämnat oss och sitter säkert nu tillsammans med Yves Saint Laurent i Paradiset och pratar mode.

I DN beskriver man honom på olika sätt, men jag misstänker att det inte är en slump att man utelämnat det viktigaste - nämligen att Kim Jong-Il sedan länge varit en av de största influenserna inom modevärlden. Det finns inte en enda kläddesigner som inte låtit sig inspireras av honom. Han är och var vår gud och han kommer alltid att leva vidare i våra hjärtan! 

Till alla er som funderar på att ta livet av er för att er stora förebild är död och ni inte längre orkar leva utan honom, så vill jag säga - ni kommer att orka leva vidare! Kim hade velat det! Lev vidare och ägna ert liv åt att skapa vackra saker, precis som Kim alltid uppmuntrade andra att göra. En vacker dag kommer vi alla att ses igen och njuta av de vackraste tygerna i de mest spännande formerna, tillsammans med Kim.

Kim Jong-Il, vi älskar dig!

Vad har NBA och NTC gemensamt?

Kan det vara att Mustafa Abdel Jalils och Kareem Abdul-Jabbars namn på något sätt känns lika? Eller är det att både NBA och NTC är populära i USA?

Det är svårt att säga vad de har gemensamt däremot tror jag mig se en liten skillnad. Exempelvis att de som misslyckas i NTC kallas för martyrer medan de inom NBA kallas för förlorare.

"Vi har förlorat 25.000 martyrer och ytterligare 50.000 har skadats", sade Jalil enligt DN.

Jag har lite svårt att förstå varför NATO håller på att stödja ännu ett muslimskt heligt krig när t.o.m. ett modefreak som undertecknad kan räkna ut att 25000 martyrer är lika med 1,8 miljoner oskulder som i ett svep måste trollas fram i muslimernas paradis. Jag tror att det är ganska mycket arbete även för självaste Allah och jag tycker att det är respektlöst att utsätta den Allsmäktige för sådana ansträngningar bara för att man inte kan hålla sams i Libyen.

Varför tar de sig inte några drinkar och går ut på någon klubb och dansar?! Det är ju vad jag brukar göra om jag känner mig frustrerad över att någon köpt de där läckra byxorna som jag suktat efter i skyltfönstret i över en månad. Ja, jag gör det faktiskt även fast det innebär att jag måste gå ut och klubba i ett par slitna byxor som jag haft på mig mer än en gång. Så mycket offrar jag mig för freden! Vad är det som gör libyerna så märkvärdiga att de inte kan göra samma sak?

Jag tycker att det är konstigt att Sverige är med och stöder detta vansinne att öka efterfrågan på oskulder så drastiskt med hjälp av stridsflyg, när det hade varit mycket billigare att bygga några klubbar åt libyerna och bjudit på lite sköna drinkar. Varför gör man allt så komplicerat och onödigt ansträngande?

Anders the Borg

På uppmaning av bloggaren och modelejonet Cornucopia (a.k.a. Lasse på Torpet, f.k.a. Rock-Lars) har jag snabbt kokat ihop en ny image åt Sveriges snygge finansminister Anders Borg. Som ni kan se så skulle han passa alldeles utmärkt i hjälm med en stor röd lampa och slangar på. Jag säger tummen upp för finansministerns nya image och hoppas se honom sprida glädje land och rike runt i sin sexiga nya outfit!

Ja till Datalagringsdirektivet!

Det är en del människor som är negativt inställda till Datalagringsdirektivet vilket jag tycker är märkligt. Personligen anser jag det vara kanoners att staten hjälper till att ta back-up på samtal som är viktiga. Vi vet ju alla hur det är när man är lite på lyset och inte riktigt kommer ihåg vad man har sagt, gjort eller varit. Då är det ju toppen att kunna kontakta myndigheterna som hjälper en att reda ut det som är oklart.

Jag ser med spänning fram emot ett alternativ där man kan välja att ladda upp all sin information från hårddisken också. Extern back-up kan ju inte skada! Dessutom vore det kul om det visade sig att om flera har samma information på sina hårddiskar, då kan man lägga upp en fil på statliga servern som hänvisar till den informationen så att man kan ladda ned den från flera olika källor samtidigt. Jag har funderat lite på det och tänkt att man skulle kunna kalla funktionen för Bit Torrent.

Hoppas att se den utvecklingen i Sverige framöver, jag är ju ingen bakåtsträvare! Kan säga att det är i sådana här stunder jag önskar att jag inte bodde i Nya Kaledonien, men man kanske inte ska klaga för mycket?

Tillägg: Även Cornucopia?, a.k.a. Lasse på torpet, gnäller över datalagringsdirektivet och pratar om mänskliga rättigheter. Jag tycker att det är en mänsklig rättighet att få reda på vad man gjorde när man var tankad, så att kompisarna inte kan hitta på saker i efterhand för att retas. Så det så!

Doctor Doom

När jag var en liten retrosexuell pojke hade jag ännu inte kommit i kontakt med genusforskningen och upptäckt mina metrosexuella sidor. På den tiden läste jag serietidningen Spindelmannen - idag läser jag modetidningar - som jag fram till idag trodde var fiktion. Till min stora skräck upptäckte jag nyss att ärkeskurken Doctor Doom, som oftast slåss mot Fantastiska Fyran i serierna, är en verklig person!

Fast till skillnad från vad Marvel påstår heter han alltså inte Victor von Doom utan Nouriel Roubini, åtminstone om man ska tro informationen på E24. Inte heller har han en farlig järnmask utan ser ut som en något avslappnad gentleman, alltså har han ingen slips på sig.

Det kanske mest tråkiga är att han inte verkar slåss mot någon Fantastisk Fyra eller Spindelmannen (finns de eller finns de inte, undrar jag nu) utan pratar om tråkolja och araber, precis som den den där Cornucopia? (a.k.a. Lasse på torpet) hela tiden gör. 

Min största skräck nu, efter att ha läst artikeln på E24, är att det visar sig att Peter Parker kanske inte alls är en fattig fotograf som fotograferar sig själv när han jagar skurkar, utan en tråkfotograf som åker till något oljerikt arabland och fotograferar några tråkiga demonstranter som helt saknar koll på mode och trender. Usch!

Berätta om glädjens dag istället Cornucopia

En av mina favorittråkbloggar är Cornucopia? eftersom det samlas så roliga filurer där och skriver en massa konstigheter.

Även Cornucopia själv - tidigare känd som rock-Lars men numera känd som Lasse på torpet - har en tendens att vara vresig och bitter vilket ju kan kännas "så där" för en metrosexuell kille i sina bästa år som lever för stunden, d.v.s. för mig, Le Sabre, Sabeln från Mont Dore. Nya Kaledoniens trendsetter numero uno!

T.ex. skriver han idag om något som kallas för vredens dag som ska äga rum i Saudi-Arabien i morgon. Jag har några invändningar till det:
1. Varför skriva om något som låter så negativt? Vem blir glad av det?
2. Seriöst, kolla på modescenen i Saudi-Arabien. Alla klär ju sig likadant! De är så bakom och inte ett dugg chic. Om det är något du ska skriva om, Lasse-gubben, så kan du ju börja med att kritisera deras mode, som ju är helt uppåt väggarna toktråkigt!
3. Hur ser klubbscenen ut i Riyadh? Nattlivet i Medina? Strandfesterna i Dammam? Undergroundscenen i Mekka? Det är ju sånt man vill läsa om!

Men inte, Cornucopia ska skriva om tråkolja. Senast jag såg olja så var det på ett foto på någon stackars fågel som verkade tycka om den där sörjan lite väl mycket och hade täckt alla sina fjädrar med den. Det såg ju helt dumt ut och inte alls lika fint som en kakadua i en bur t.ex. Varför då skriva om någon svart sörja när man kan skriva om mysiga och roliga saker? Något säger mig att den där Lasse på torpet egentligen skulle behöva gå ut en kväll i storstan, ha lite kul och leva upp till namnet rock-Lars igen. Då kanske han skulle skriva om glädjens dag istället.

USA:s War on Drugs - en succé

Jag gillar ju inte tråknyheter i vanliga fall men ibland är det kul att även läsa dem. Idag läste jag t.ex. i SvD att en ung mexikansk polischef har flyttat till USA efter att hon blivit hotad av kriminella.


Det står:
"Två knarkkarteller slåss om makten i Ciudad Juarez och städerna i närheten. Striden handlar om vem som ska kontrollera smugglingsvägaran in till den amerikanska knarkmarknaden.
Förra året dödades, enlig myndigheterna, 3 100 personer i Ciudad Juarez i knarrelaterat våld."

Onekligen har USA:s War on Drugs varit effektivt, eftersom det ju verkar som att de har ett mindre krig i Ciudad Juárez med ca 8,5 dödade om dagen. Jag kan inte hitta ett annat ord att beskriva det med än - succé!

Därför vill jag å Nya Kaledoniens vägnar gratulera våra vänner i öst för ett högst framgångsrikt krig.